Gustaf Mannerheim – Dag Sebastian Ahlander

Som barn lyssnade jag ofta till min fars och hans vänners samtal om Mannerheim och förlusten av Viborg. De diskuterade alternativa slutscenarior, men jag var för liten och för ointresserad för att ens försöka förstå och komma ihåg. Jag minns den vördnad med vilken Mannerheims namn nämndes och det fanns även andra namn som fastnade: Molotov och Chiang Kai-shek (min fars åsikt var att Kina skulle bli nästa stormakt). Under historielektionerna i skolan mer eller mindre ”sov” jag, det var så ointressant. Svenska kungar hit och dit och så årtal som skulle pluggas in, och aldrig fick jag något grepp om vad som skedde i den övriga världen under samma tid.

När jag läser Dag Sebastan Ahlanders bok ”Gustaf Mannerheim” då först får jag klart för mig vad mitt födelseland gick igenom under de här svåra åren. Finland satt obönhörligt i kläm mellan två stormakter, ett balansnummer som när allt annat var förlorat, tillföll Mannerheim, en redan då gammal och sjuk man. Jag minns alla gravarna på kyrkogården, alla unga män som förlorats i ett krig för att få behålla Finlands självständighet.

För några år sedan såg jag ett amerikanskt TV-program som nämnde att Finland var det enda land som till fullo betalat sitt krigsskadestånd. Och jag undrade, varför skulle Finland dömas att betala ett krigsskadestånd? Det är ju som att David skulle behöva straffas för att stenen träffat Goliat? Det är segraren som bestämmer och utkräver skadestånd, oavsett vem som angrep vem, och i vilket syfte. Stalin krävde skadestånd och västmakterna höll med.

Gustav Mannerheim var helt klart en av de stora männen i vår tid. När han avled var jag tre år gammal. Det krävdes mycket av denna man och han levererade, så gott han kunde. Han var Finlands vita general, som sedan blev Finlands marskalk, och även om han inte var politiker så var han den som alla vände sig till när det blev kris. Efter frihetskriget eller Finska inbördeskriget, gick han i ”frivillig landsflykt” när politikerna inte längre ville veta av honom. De ofattbara grymheter som gjorde att många röda dog svältdöden i fångläger eller arkebuserades av de vita, den segrande makten, fyllde rapporter som oroade honom.

Dag Sebastian Ahlanders bok ger en inblick i Mannerheims otroliga pliktkänsla, att alltid finnas där när landet krävde. Han var krigsutbildad i Ryssland, aristrokrat och svensktalande finländare, och ändå var det han som gav alla, som inte kunde ta till sig kommunismens lära, hopp när Finland försökte klara sig undan bolsjevikandan i Ryssland efter den ryska revolutionen.

Även om man inte gillar att läsa om krig och umbäranden, så är detta en intressant och, framför allt för mig som är född i Finland, en lärorik bok. Det var en hel del som censurerades i Finland när jag växte upp, böcker som var förbjudna, saker som inte skulle talas om. Jag tror att åtminstone en generation växte upp utan att riktigt förstå historien.

Läs den här boken! Den är lättläst och fram träder en fascinerande och plikttrogen gestalt, en människa utöver det vanliga.

Det fotografi som fångar mitt intresse mest är när Hitler (och som författaren skriver) mer eller mindre förälskat tittar på Mannerheim under middagen. När Mannerheim fyllde 75 år (1942) dök Hitler oinbjuden upp. Mannerheim hade, för att slippa uppvaktningar, beslutat att fira ute i fält så enkelt som möjligt, och nu fick Hitler inta födelsedagsmiddagen i en tågvagn och med en Mannerheim som inte hade för avsikt av avstå från sin rökning efter middagen - och så blev det. Renlevnadsmannen Hitler fick finna sig i sitta i en rökfylld kupé, rök steg inte bara från Mannerheims utan från övriga finska officerares cigarretter. Tyska delegationen fasade ... 

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden  E-bok

Återbetalning - Ann-Sofie Kempe

”En hämndhistoria i bankmiljö” är undertiteln, och efter att jag har läst den så måste jag beklaga att inget av de större förlagen nappat. För den här boken är betydligt bättre än många av de böcker som de ger ut. Den här boken har författaren själv givit ut på Vulkan och naturligtvis saknar hon då också de stora förlagens reklamkonto. Det är synd! Rent ut sagt!

Jag sträckläser, när jag äntligen får tid för boken. Dispositionen är utmärkt! Kapitlen korta, så boken passar utmärkt för den som sitter på allmänna kommunikationer på väg till jobbet. Den är lätt att läsa när språket är så enkelt och spänstigt, kanske inte riktigt rätt ord, men det flyter på som rinnande vatten. Kanske jag inte skulle klassa den som en deckare utan mera som en blandning av deckare och roman, med en touch av feelgood. Detta trots att här inträffar både mordförsök och ond bråd död. Boken är värd ett inbundet öde på ett stort förlag. Här har de verkligen missat en utmärkt skribent/författare!

Historien utspelar sig på en bank, och konstigt nog även om bokens bank är en mindre bank, så tänker jag direkt på SEB. Nåväl, den här banken heter Axabanken och den nya hårdföra kvinnliga Vdn Hanna Bergstedt. Hon har inte mycket till övers för sina anställda. Hon håller sig på sin kant och ser till att inte få några känslomässiga bindningar till någon i personalen. Hemma i sin lyxlägenhet låter hon katten regera och tar kärleksfullt hand om sitt barn. Personalen och undercheferna bävar. Det gäller att rädda sitt jobb, hur nu det ska gå till när man passerat femtistrecket. Fackrepresentanten ser till att försöka rädda sin styrelseplats – åt hundan med arbetstagarna, de får ju ett avgångsvederlag, en årslön och så kan de söka nytt jobb.

Egentligen låter inte det här som om det kunde bli spännande - och kanske inte den där nervpillande spänningen infinner sig, men här finns något annat! Det är den där känslan som ibland kommer när jag läser en riktigt bra roman. Referenser till vad som sker i dag. Verkligheten! Och någonting som triggar till fortsatt läsning. Vad kommer att hända? Kommer någon att få revansch? Och kan jag räkna ut vem? Nej – det kunde jag inte!

Ann-Sofie Kempe, även om jag inte jobbat i bankvärlden så känner jag igen mig i hur företag som är noterade på börsen fungerar. Det är omorganisationer och övertalighet, för att tillfredsställa aktiesparare med att skära i kostnaderna. Vid en omorganisation så gör man sig av med många av de äldre alldeles för tidigt, ofta har dessa människor oersättliga kompetenser och nya vägar kostar pengar, dvs. tillfällig kostnadspost. Bolagen väljer att göra så här – allt handlar om att kortsiktigt hyfsa siffrorna och lova en ljusare framtid. Och så går man varvet runt – till slut är man tillbaka till ”GÅ” och då gäller det att hitta på något annat – flytta produktionen exempelvis. Hur mycket man förlorar på dessa omorganisationer är det ingen som vet. Och ingen verkar bry sig. Det stannar inte inom den privata sektorn, nej – även den offentliga hänger på. Tänk bara på polisen ständiga omorganisationer!

Ann-Sofie Kempe, här får du en stor eloge från mig och jag hoppas verkligen att ett förlag tar fatt i din författarbegåvning! Lycka till!

Adlibris Häftad Bokus Häftad 

Två magstarka deckare/spänningsromaner

MemoRandom och UltiMatum blir min första bekantskap med Anders de la Mottes berättarvärld. Hur nära det här skulle kunna befinna sig verkligheten vill jag verkligen inte spekulera i – jag hoppas innerligt att den verkliga världen är långt därifrån, men vem vet. Man brukar ju säga att verkligheten överträffar dikten och Anders de la Motte har ju varit både polis och säkerhetschef.

Här är allt tillåtet för att nå så höga och bra positioner som möjligt. Det gäller både samhällstjänst och den kriminella världen och samarbete och bedrägeri mellan de båda är vardagsmat. Politikerna eller poliserna är själva många gånger lika kriminella som de bovar som åker fast eller dödas. Finns det någon hjälte i de här båda böckerna? Jag är tveksam. För här undanröjs huvudpersoner på löpande band. Samtidigt är böckerna spännande, även om jag inte tycker om den utdragna brutaliteten och ond bråd död.

Jag misstänker att de här böckerna mer talar till en yngre läsarkrets, snart sjuttioåriga damer ska nog inte läsa de här om vi vill ha lite naivitet i behåll. Men efter Trumps seger i USA så börjar jag undra om det inte ligger en hel del i de här berättelserna om hur det går till i de makthungrigas bisarra värld.

Adlibris MemoRandom UltiMatum Bokus MemoRandom Storpocket Pocket UltiMatum Inbunden Pocket    

Swede Hollow - Ola Larsmo

När många invandrare kommer till Sverige, vad passar då bättre än att läsa en roman om den tid när svenskarna utvandrade till Amerika. Det sägs att över två miljoner svenskar sökte sig till det nya landet med hopp om ett bättre liv. I dag är det är just av det skälet som flertalet invandrare/flyktingar söker sig till bl.a. Sverige. Till Amerika sökte sig också de svenskar som var i klammeri med rättvisan och hotades av straff.

Swede Hollow eller Svenska Dalen var ett område i St Paul i Minnesota, i dag är det en park. Området brändes ner 1954, då hade svenskarna lämnat området och ersatts av immigranter från andra länder. Det var ett slumområde, där de allra fattigaste bodde.

https://www.mprnews.org/story/2011/12/08/burning-swede-hollow

Ett gulnat fotografi i min gamla fasters album.

De utvandrade inte till Minnesota utan till Utah, 

men inte grävde de guld precis.

Det är en fiktiv berättelse med fiktiva personer och den är väldigt intressant. Platsen och den tidens svårighet att få jobb, många gånger på grund av språksvårigheter, framstår med all tydlighet. De var ofta dagavlönade, det gällde att stå på samma plats tidigt på morgonen och hade man tur fick man ett avlönat arbete den dagen.

Jag rekommenderar verkligen den här boken!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok

Playground – Lars Kepler

Så trög den här boken var i början - när jag hade läst ca 70 sidor var jag nära att ge upp. Men skam den som ger sig – jag fortsatte.

Jag vet inte riktigt vem författarparet sneglat på när man skrivit ihop den här berättelsen, men om det är Stephen King, så når de inte riktigt fram. Fast å andra sidan har King även skrivit bottennapp enligt min bedömning.

Kepler beskriver dödsriket, eller rättare sagt anhalten mellan liv och död, mycket målande och livfullt. Det är en hamnstad där man hamnar vid exempelvis hjärtstillestånd, och som vi alla vet så är inte tidsuppfattningen densamma i denna skuggvärld som i verkliga livet. Här hinner mycket hända på de sekunder eller minuter som hjärtat står stilla. I boken är skuggvärlden en gammal kinesisk hamnstad, där båtarna hela tiden fylls av de passagerare som ska vidare till det riktiga dödsriket. Kanske är inte hamnstaden kinesisk, kanske är det Kina som härmat hamnstaden, för denna mellanstation är uråldrig. Det är grått och dystert. De lagar som sägs råda har inte mycket med rättvisa att göra.

Spänningen hålls uppe i mitten på boken, då tycker jag faktiskt att den lyfter ordentligt. Jasmins kamp för sin son, när hon frivilligt återvänder till hamnstaden för att hjälpa den lilla sonen att ta sig tillbaka till livet är riktigt bra. Däremot gillar jag inte den utdragna slutstriden, den pågår sida upp och sida ner och jag hinner faktiskt bli uttråkad igen.

Om Kepler fortsätter att skriva i denna genre, så är jag övertygad om att nästa bok blir betydligt bättre!

Adlibris Pocket Bokus Inbunden Pocket CD Storpocket  

Den gyllene hårnålen - Maria Gustavsdotter

Det är inte lätt att göra ett omslag - det här omslaget tycker jag är direkt missvisande! Boken ser ut som en överromantiserad tonårsberättelse - men den är så mycket mer! Tyvärr hade jag aldrig valt den här boken i en hylla, och det beror på omslaget. Vad skulle jag inte ha missat då! Gör om och gör rätt till pocketupplagan, Historiska Media! T.o.m. ett kalt omslag med bara en hårnål, hade varit bättre.

Jag gillar när en författare skriver en roman om en historisk persons liv. Författaren tar de händelser som är kända och väver ihop en levnadsberättelse (så skulle det ha kunnat vara). Här har Maria Gustavsdotter valt att berätta om Cecilia Vasa, Gustav Vasas vackra och lite vilda dotter. Som huvudperson har hon valt den fiktiva Märta Svantesdotter, det är ur hennes ögon som Cecilia växer fram till en fullödig romankaraktär.

Märta är bara tio år när hon kommer till Gripsholms slott för att uppfostras tillsammans med Gustavs kungliga barn. Hon är oäkting, men har släktband. Hon längtar efter sin mamma, men hon kommer inte och hämtar henne. I Cecilia hittar hon sin själsfrände och känslorna mellan de båda kommer så småningom att överskrida gränsen för kamratskap. Men det är inget jämställt förhållande mellan de båda. Cecilia är flyktig, hon är den som bestämmer. Märta finns alltid där, i med- och motgång, hon vet sin plats. Hon är beroende av Cecilia om hon inte gifter sig, och det ser hon som ett öde värre än döden. Cecilia gifter sig men kräver ändå att Märta ska finnas där. Alltid.

Det är en härlig roman om kvinnors styrka, för även om Cecilia ger blanka sjutton i hur man uppför sig och inte ens betalar sina räkningar, så kommer hon hela tiden på fötter igen.

Det här var ett riktigt njutbart avbrott från alla deckare jag läst på sistone och jag vill verkligen rekommendera den till alla er som vill ha berättelser med förankring i Sveriges historia!

Maria Gustavsdotter böcker sätts härmed upp på min läslista - hur jag ska hinna med den numera långa listan får bli ett senare bekymmer.

Adlibris inbunden Bokus inbunden

Inkräktaren – Håkan Östlundh

Den femte deckaren om Fredrik Broman och hans kollegor vid polisen i Visby är härmed avverkad. Fredrik är nu tillbaka på jobbet efter den hemska olyckan och det har förflutit nästan två år. Nu ska han återgå till yttre tjänst och han känner sig lycklig. Jag fastnar direkt i den här boken. Pocketboken jag läser har 460 sidor och jag fångas helt av historien som berättas utan onödiga hopp i tiden. Här skrider berättelsen framåt i maklig takt, men spänningen hålls ändå levande.

En familj med två barn har varit på semester och under tiden har de hyrt ut sitt hus på Fårö. Redan när de kommer in i huset känner Malin att något inte är som det ska. Det är inte städat, soporna är kvar, det saknas saker i skåpen, men vad värre är: något har skitit i barnens leklåda. Familjefotografiet med deras ögon utstuckna blir droppen som får Malin att skrika rakt ut. Malin och Henrik vänder sig till polisen.

Det är lätt att ta till sig berättelsen, för vem förstår inte paniken som uppstår. När sedan ett av barnen plockas upp från skolan av en okänd kvinna kan vilken förälder som helst sätta sig in i situationen. Nu måste även polisen erkänna att familjen är i fara, även om barnet blivit avsläppt och återvänder till fots. Men ingen har ändå räknat med konsekvenserna.

Jag upplever Fredrik som lite tråkig och mer grubblande än vanligt i den här boken. Han kämpar med tröttheten, som följer på en hjärnskada. Ninni har stått vid hans sida under konvalescensen, men de verkar leva lite sida vid sida med varandra. Ett familjeliv som inte heller det avviker från det normala. Det är framför allt författarens realistiska sätt att berätta som gör att jag gillar hans böcker. Allt är inte trovärdigt, men mycket ligger så nära det verkliga livet det är möjligt i en fiktiv berättelse.

Jag tror författaren har inte bara sneglat på Arbogamorden utan också lite på filmen ”Farlig förbindelse”, åtminstone är det Glenn Close jag tänker på även om det inte här finns någon kokt kanin. Poliserna har också de den tanken, men Henrik verkar inte ha haft några förbindelser, så de går långt tillbaka i tiden, tiden innan Malin, för att hitta ledtrådar.

Här visas hur svårt polisernas arbete kan vara när de inblandade inte talar om allt, när de sorterar undan upplevelser och handlingar som de själva anser är oviktiga. Upplösningen blir därför något oväntad för läsaren, men återigen, är det inte så livet är.

Jag gillar den här boken! Det var också den sista av de fem böcker av Håkan Östlundh om fanns i de fyra kassar jag hämtade hos en bokälskare som städade hårt i bokhyllan. Jag ska dyka ner i en påse och se vad jag hittar som nästa bok att läsa.

Adlibris E-bok  MP3 på CD  Bokus MP3 CD E-bok MP3 nedl