Vem är hon, Tove Alsterdal?, tänker
jag när jag läser. Vilken lycka att kunna skriva så! En titt i
Wikipedia avslöjar att hon är både journalist och dramatiker och
att hon dessutom varit redaktör för Liza Marklunds romaner. Tove
Alsterdal är ingen duvunge precis, det är bara jag som inte läst
henne tidigare. ”Vänd dig inte om” är hennes fjärde,
fristående kriminalroman.
Författaren placerar handlingen på
gamla Beckomberga, alltså där ”sinnessjukhuset” legat. När vi
var unga sa vi ”Akta dig så du inte hamnar på Beckomberga!”.
Psykiatri har alltid både fascinerat och skrämt människor – och
det är väl så, det vi inte vet något om – det skrämmer!
Men det som skrämde mig mest var
beslutet att lägga ner mentalsjukhuset. Många patienter slussades
ut i samhället till ett liv de inte klarade av och många hamnade på
gatan i hemlöshet. När jag kom till Sverige och Stockholm på
sextitalet såg jag inga hemlösa – jag trodde Sverige var helt
förskonat och jag beundrade den regering som tog hand om de
svagaste. Tiderna förändrades.
Eva är en av huvudpersonerna i boken.
Hon följer efter sin f.d man, hon ”stalkar” honom. Hon ringer,
skriver mail, sms-ar. Men hon ser det inte så, hon försöker få
kontakt. Prata om det som varit, prata om sin son som såg Svante som
sin far även om han inte var den biologiska fadern. De var i alla
fall gifta i många år. Hon står på kvällen utanför fönstret
och tittar på Svante och hans nya kärlek i det nybyggda huset i
Beckomberga och följer efter honom när han går till affären för
att köpa snus. Hon står och väntar tills han kommer ut och
irriteras av tiggaren utanför. Svante är sig inte lik, han är
vresig och vill bli av med Eva. ”För fan Eva … Vad är det du
inte förstår? Jag vill aldrig mer se dig, fattar du det? Gå, bara
gå härifrån”. Eva vaknar desorienterad och hittar Svante död,
knivskuren. Vad hände? Eva blir mordmisstänkt och häktas efter
omplåstring på sjukhuset. Dödade hon sin exman? Vart tog vittnet,
den tiggande kvinnan, vägen?
Beckombergaområdet har byggts om till
bostäder och många har flyttat till ”idyllen”. Men är det en
idyll? En mystisk figur smyger runt och tittar in genom fönstren på
kvällen. Några pojkar hittar ett kranium och när pappan kräver
att få veta var, hittar han ännu en död människa. Polisen spärrar
av och hittar flera lämningar. De bofasta ordnar kvällsvandringar
för att trygga området.
Riktigt spännande, välskriven och
lite annorlunda. Fantastiskt bra – missa inte den här om du älskar
deckare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar