torsdag 7 juni 2018

Störst av allt - Malin Persson Giolito


När jag läste min första bok av författaren, så skrev jag på min blogg (Metrobloggen har gått i graven) att jag tycker att Malin Persson Giolito skriver bättre än sin far, Leif GW. Det håller jag fast vid!

Boken ”Störst av allt” presenteras på omslaget som en rättegångsthriller - nja, thriller är nog att ta i. Det är snarare en roman, bitvis spännande, och den unga berättande flickans tankar går än hit och än dit. Samtidigt gör hon observationer om de vuxna i sin omgivning som ibland är hysteriskt roliga.

Bakgrunden till rättegången är en skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium. Ett påhittat gymnasium där överklassungdomar blandas med några invandrarungdomar och en lärare som vill väl, men så går allt åt fanders.
Efter skjutningen arresteras Maja (Maria Norberg) anklagad för att tillsammans med sin pojkvän Sebastian ha planerat skjutningen. Dessutom hittas en bomb i Majas skåp. Maja har skjutit sin bästa vän Amanda och även Sebastian till döds efter att Sebastian mejat ner klassen. En elev överlever och vittnar mot Maja.

När Sebastian börjar intressera sig för Maja så blir Majas föräldrar alldeles till sig. Här finns både pengar och en inflytelserik far. Den första sommaren med Sebastian blir ett liv i lyx och Maja och hennes kompis Amanda imponeras. Båda flickorna hör till vad vi vanliga kallar den rika överklassen, men även där finns olika nivåer och vad skulle vara bättre än att flyttas upp ett trappsteg, så Majas föräldrar understöder relationen.

Maja kommer i kontakt med droger och inser innerst inne att det här är nog inte så bra. Sebastian har problem och Maja söker sig till en annan ung man, och trots att han inte vill ha en riktigt relation, bryter hon med Sebastian. Detta får följder och Maja känner både ansvar och krav att hon ska göra det rätta.

Det är Maja som berättar historien under rättegången, med tillbakablickar och ibland förvirrade tankar. Hon får sömnmedel för att kunna sova i häktet och hennes ibland lite avtrubbade känslor och berättelse kan kanske ha sitt ursprung i de lugnande medlen, eller i en chock av hur allt förändrats. Hennes föräldrar ser till att hon för det bästa försvar som går att få, men ingen kan garantera hur utfallet blir.

Är ett domslut rättvist? Skiljer domslut sig åt beroende på vilken ställning och pengar den åtalade har tillgång till? Finns rättvisa över huvud taget? Det är tankar som far genom mitt huvud under läsningen och jag har ingen aning om hur boken kommer att sluta. Det som åklagaren lägger fram och senare försvarsadvokatens utsago får mig att svänga hit och dit.

Boken är riktigt bra, från början till slut.


Inga kommentarer: