söndag 8 april 2018

Två deckare av Mo Hayder och en av Dror Mishani


Efter det att jag läst ”Försvunnen” fick jag blodad tand och läste de två deckarna som föregick ”Försvunnen”, dvs. ”Ritual” och ”Hud”. Jag får lov att erkänna att de båda faktiskt var lite i mastigaste laget för mig vad gäller blod och död. Men, spännande var de båda och gav också svaret på varför Flea i boken ”Försvunnen” tittade till ett lik som hon gömt.

Jack och Flea, det är huvudpersonerna - förutom ”den vandrande mannen” förstås, vars sällskap Jack söker titt som tätt - han vet inte var han ska hitta honom, men han åker runt och håller utkik efter en lägereld i mörkret. På något sätt hoppas Jack att den vandrande mannen ska kunna ge Jack svar på livsproblemen, han tror sig känna av att den vandrande mannen är synsk.

Poliserna Jack och Flea brottas med egna livsproblem. Fleas föräldrar försvann vid en dykning och Jacks bror försvann när de båda var barn, offer troligtvis för en pedofil. Den enda familj Flea har kvar är den yngre brodern, men brodern drar med sig det ena problemet värre än det andra.


Här är det mycket av allt. Tragedi. Vånda. Ond bråd död. Magi och afrikansk ”religion”. ”Ritual” startar med att Flea, som är polisdykare, hittar en hand, men resten av kroppen är försvunnen. Båda böckerna hör ihop, så läs dem båda.

Mo Hayder skriver i ett efterord lite om sitt förhållande till sin huvudperson Jack Caffery. ”Jag tänker inte förneka det: kriminalkommissarie Jack Caffery är min affischpojke. Min älskare, min pojkvän, min petit copain. När jag skapade honom skapade jag min fantasiälskare.” Det var ord och inga visor det!

”Utsuddade spår” är raka motsatsen till Mo Haydens kriminaltrillers. ”Utsuddade spår” är skriven av Dror Mishani och utkom på hebreiska 2011. Jag skulle kanske hellre kalla den roman, även om huvudpersonen är polisinspektör. Här skrider handlingen långsamt fram, spänningsmomentet saknas helt och även om den är välskriven blir jag något uttråkad ibland.

Huvudpersonen polisen Avraham är en antihjälte, han har fel gång på gång. När en orolig mor kommer in på stationen och vill anmäla sin tonåriga son försvunnen så förklarar han för henne att han säkert bara gett sig av, i Israel har vi inte den typen av brott. Och orsaken till att det inte skrivs några kriminalromaner i Israel beror på att den typen av mördare och brottslingar bara inte existerar. Men pojken är försvunnen och förblir försvunnen.

Och Avraham blir tvungen att starta en utredning. Även när utredningen är slut och fallet avslutat, så kvarstår osäkerhetskänslan: Är det verkligen det som har hänt? Ur romansynpunkt är boken fantastisk med fina personporträtt, men ur deckarsynpunkt: Njae ...

1 kommentar:

Vargnatt sa...

Mo Hayders böcker tycker jag verkligen är spännande!