En vilsen själ fortsätter
där föregående bok slutar, men den kan läsas fristående och
berättar om Sverige och syskonen från Lövberga gård i
Östergötland under åren 1633-1635. Titeln ”En vilsen själ”
förbryllar mig lite, är det drängen på gården som är den vilsna
själen eller kan titeln syfta på var och en av huvudpersonerna som
nu lever i en brytningstid. Nu fylls ladorna igen, men vågar
människorna tro på en framtid och hur länge kommer krigslyckan att
hålla i sig för nationen Sverige.
Jag intresserar mig inte
för kriget. Inte för militär och spioneri heller. Därför blir
det lite för mycket av den varan för mig i den här boken, även om
jag förstår att kriget spelar en stor roll i människornas liv och
framtid. Jag intresserar mig för livet på gården, för livet på
Leufsta bruk, för Margaretas åsikter om livet i lärosätet i
Uppsala.
Här finns många
historiska personer tillika med fiktiva romanpersoner. Louis de Geer
(”den svenska industrins fader”) är Karins arbetsgivare och i
Amsterdam får vi möta hans hustru. En kvinna som födde honom 16
barn och 13 av barnen överlevde till vuxen ålder. Hon dog i
barnsängsfeber efter att hon fött sitt sextonde barn. Tänk så
många kvinnor som dog i barnsäng eller av infektioner efteråt.
Louis de Geer är verkligen en person som jag skulle vilja läsa mer
om.
En intressant detalj i
romanen är salpetersjudarna, de som kom till gårdarna, bröt upp
ladugårdsgolven för att komma åt den urinindränkta jorden. Den
urlakades i kärl för att ta tillvara salpetern för tillverkning av
krut. Krut går åt i krig. Jag kan tänka mig att denna pålaga var
illa sedd bland bönderna, för här kom skitiga och illaluktande
karlar och bröt upp golvet (bonden fick sedan själv se till att
lägga tillbaka det), levde rövare och dessutom skulle de utfordras
och förses med ved för sjudningen.
Livet var inte lätt den
här tiden!
Tidigare titlar i den här
serien är: