Gräset är mörkare på andra sidan - Kaj Korkea-Aho

Kaj Korkea-Aho är en ny bekantskap för mig. Tyvärr gör inte de finska förlagen så stort väsen av sina böcker här i Sverige. Det finns ju en hel del finlandssvenska författare och även en hel del finska författare som översatts till svenska. Men det är bara de riktigt stora namnen som jag känner till.

För mig var det riktigt uppfriskande att läsa en bok som utspelar sig i min hembygd, visserligen i en fiktiv by, men de andra orterna känner jag till. Kaj Korkea-Aho debuterade med romanen ”Se till mig som liten är” år 2009. Han är född 1983 i Esse i Finland, men är numera bosatt i Helsingfors. Han skriver på svenska.

Boken ”Gräset är mörkare på andra sidan” handlar om barndomskompisarna Benjamin, Simon, Loke och Christoffer som träffas igen för att går på Sofies begravning. Sofie var Lokes lillasyster och Benjamins fästmö. Mycket vatten har runnit under broarna sedan de var unga i byn. Loke kämpar med en svår stamning, som verkar bli svårare när han kommer hem till byn. Christoffer har tagit om inte hela, så i alla fall halva steget ut ur garderoben och förlovat sig med sin sambo i Åbo. Det är ändå inte lätt att komma hem. Simon valde att bli präst hemma i församlingen.

Traditionsenligt anordnas Storsjöloppet i byn och denna gång blir det mycket omskrivet. Prästen har fuskat! Han kom in som nummer sju i loppet, men flera personer har sett honom gena genom skogen och kortat av slingan med drygt en kilometer. Det blir skriverier både i lokaltidningen och notiser i rikstidningen. Prästen har redan åkt från loppet, och inte blir det bättre av att han isolerar sig i sin stuga och inte svarar i telefon. Sofie tar bilen för att åka och hämta mera lingonsaft, men hon kraschar och omkommer. Strax innan har hon åkt för fort förbi en fartkamera och på bilden ser Benjamin en svart skugga sitta bredvid i framsätet. Raamt?

Raamt är ondskan. Det oförklarliga och skräckinjagande väsen som inte är en människa och inte ett djur. När en liten sexårig flicka försvann 1997 så ökade antalet iakttagelser av Raamt. Nu verkar Raamt vara tillbaka.

Det är en berättelse som berör. Jag fastnade i den och inte bara för att berättelsen utspelades i mina hemtrakter utan framför allt fastnade jag för huvudpersonerna. Allt är inte som det ser ut att vara – verkligheten har många bottnar.

Även om här ibland (inte så ofta) förekommer dialektala dialoger, så översätts de direkt. Vissa finlandssvenska ord förekommer. ”Sjakket”=gänget, ”länka”=jogga, ”pekkasdag”=arbetstidsförkortningsdag, ”lippis”=skärmmössa och så på något ställe ren dialekt: ”kyss reve”=kyss röven, ”du pyyla”=du grät.

Våga läsa finlandssvenska författare! Och tipsa mig gärna om finlandssvenska författare och böcker du gillar.

Christoffer och Andreaz har hjonelagsfest och serverar mjöd. Då kom jag att tänka på att jag ju faktiskt har kvar receptet på mjöd som min mor gjorde när jag var barn. Jag har aldrig gjort mjödet här i Sverige, men hemma i Finland var det tradition till Valborg.

Här är receptet på mjöd

8 liter vatten

2 citroner

½ kg farinsocker

½ kg strösocker

1 dl sirap

jäst motsvarande ¼ tsk

Kokande vatten hälls över citronernas gula skal, sockret och sirapen. Efter det att blandningen svalnat tillsätts citronskivorna och jästen. Följande dag silas mjödet, hälls i flaskor och en tsk socker och några russin tillsätts per flaska.

På svalt ställe blir mjödet färdigt på en vecka, i rumstemperatur på några dagar.

Adlibris Bokus