Anna Lihammer har förlagt sin debutdeckare till trettiotalet, det gör att den skiljer sig från "mainstream"-deckarna. Dessutom är den riktigt läskig - kan man tänka sig en mer utstuderad mordmetod:
Bedöva offret med curare, bara så mycket att offret är väl medvetet om vad som händer, hör, ser och känner, men kan inte röra sig och inte skrika. Sedan borrar mördaren sakta, sakta sig in i huvudet med ett trepaneringsverktyg.
Boken börjar med att professorn vaknar upp på dissektionsbordet och upptäcker att han inte kan röra sig. Musklerna lyder inte ...
Trots den gastkramande inledningen tar det ett tag innan spänningen infinner sig - men det gör den!
Du kan läsa mer på LitteraturMagasinet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar