lördag 16 mars 2013

Sandmannen – Lars Kepler


Hu, vilken ruskig historia, filmistiskt berättad i korta scener. Kapitlen är extremt korta och det är full rulle hela tiden, jag sträckläste och rös förfärat. Det är säkert författarnas avsikt också, författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, som döljer sig bakom pseudonymen Lars Kepler.

En ung man vacklar fram över en järnvägsbro i Södertälje och upptäcks av en tågförare, som slår larm. Lokföraren tror inte att han träffade mannen med tåget, men han kan inte vara säker. När mannen identifierats visar det sig att han är dödförklarad sedan sju år. Polisen trodde att han och hans syster var offer för den fruktade seriemördaren Jurek Walters.

Jurek Walters sitter nu inspärrad på Löwenströmska sjukhusets rättspykiatriska avdelning i Upplands Väsby, en specialavdelning för extremt farliga personer. Polisen Joona Linna har hela tiden varit övertygad om att mördaren har en medbrottsling på utsidan. Nu måste polisen försöka få uppgifter från mördaren om var den unge mannens syster kan finns, en syster som mannen säger lever. I många år har de hållits drogade och inspärrade, men han kan inte säga var. Han har aldrig sett förövaren och flyttades neddrogad till annan plats där han vaknade till, ensam.

Den unga, vackra Saga Bauer placeras som infiltratör på rättspsykiatriska avdelningen. Hon förses med diagnos som extremt farlig och en medicinering som ändå ska göra att hon kan närma sig den farliga mördaren. Hur hon ska klara sig i den här miljön, när en ung läkare ändrar på hennes medicinering för att själv kunna njuta av hennes kropp när hon är drogad, gör berättelsen ännu mera gastkramande.

Det är här en bok för er med starka nerver!


1 kommentar:

Marie sa...

Jag håller med dig, den här boken kräver starka nerver! Usch så ruskigt det var ibland.