söndag 26 februari 2012

Änglarösten – Arnaldur Indriðason


En gammal deckare som jag hittade på Myrorna. Egentligen skulle den följa med som reselektyr till Egypten, men av någon anledning så började jag läsa den i förväg – och så tog den slut alldeles för fort.


Boken är en traditionell deckare och har författarens dystra och något trista kriminalare Erlendur och hans kollegor Elinborg och Óli i huvudrollerna som utredare av det bisarra mordet strax innan julafton som inträffat på ett hotell i Reykjavik. Vem har mördat jultomten och lämnat honom med nedragna byxor och pårullad kondom? Hotelldirektören vill naturligtvis att allt ska skötas diskret och inte störa gästerna på hotellet.


Det visar sig att den döde förutom att han klädde ut sig till jultomte även var något av hotellets allt-i-allo – han bodde dessutom i ett litet källarutrymme gratis. Han visar sig också vara en slocknad barnstjärna. Han hade som ung en underbar sångröst och hans väg var utstakad, men så inträffade målbrottet och allt förändrades. Men vem var han i dag? Varför hade han ingen kontakt med sin far och sin syster? Varför verkar ingen känna honom närmare?


Erlendur vill inte åka hem till ensamheten i sin lägenhet, han hyr ett rum på hotellet. I stort sett så utspelar sig hela berättelsen på hotellet. Parallellt pågår en rättegång om barnmisshandel, där Elinborg är övertygad om att fadern misshandlat sin son, men bevisen är inte övertygande.


Arnaldur Indriðasons berättarstil är svårmodig och melankolisk. Erlendurs liv berättas i återblickar så även hans spruckna äktenskap som lämnat hans barn med trasiga själar. Det är en hyfsat bra deckare, men själv är jag inte så förtjust i berättarspråkets gråmurrighet.



ISBN10: 911303765X
ISBN13: 9789113037653


Adlibris Bokus

1 kommentar:

Monika sa...

Jag älskar det gråmurriga och dystra. Men tänk vad trist världen hade varit om alla tyckt samma. Vad skulle vi då ha att skriva om :)