Skådespelaren och artisten Rikard Wolf har skrivit en självutlämnande och kärleksfull självbiografi. Den berör mig starkt och jag beundrar honom stort – tänk att ha en sådan självinsikt och kunna leva livet fullt ut, även om han beklagar att han misskött sig med rökning och för lite sömn. Detta är den bästa självbiografi jag någonsin läst. Den känns så äkta och han behandlar språket underbart, ibland nästan poetiskt.
Kärleken till föräldrarna genomsyrar boken även om han först när han blivit vuxen förstår hur hans mamma kämpat. Modern, som inte ville vara hemma utan ute i arbetslivet, binds vid hemmet av barnen, den äldre Mikaels sjukdom och sedan av unge Rikards ångest och rädsla. Hennes lojalitet och kärlek till fadern sätt på prov när de nya tiderna innebär rationaliseringar och omplaceringar, som även tvingar henne att byta arbete. Fadern drabbas under den här tiden av återkommande depressioner och det är modern som får vara den starka.
Rikards längtan efter kärlek, efter någon att dela livet med och hans svårtyglade svartsjukedemon, berör.
Jag lever mig in i skräcken för Aids, då i början innan man riktigt visste. När tandläkaren hade handskar och alla var skräckslagna för bögpesten, som den kallades. Det är inte så länge sedan och vi som inte direkt berördes då har redan mer eller mindre glömt. Rikard skriver om kompisar och en gammal kärlek som går en för tidig död till mötes. I dag finns sjukdomen i alla grupper, men det finns också bromsmediciner så diagnosen smittad är inte längre en absolut dödsdom.
Rikitikitave var moderns smeknamn på Rikard. Först när jag läst ut boken upptäcker jag att den även innehåller en CD med Rikards sånger, som en överraskande och välkommen bonus.
ISBN10: 9146221018
ISBN13: 9789146221012
1 kommentar:
Tackar,,jag tar en bild från min balkong varje morgon till mitt inlägg Dagens fakta..det blir som en bildminnesserie..Haé Kramen.
Skicka en kommentar