Thriller – står det på omslaget, men det håller inte. Boken är lättläst och ganska spännande, men någon nagelbitare är den absolut inte. På ett sätt liknar den lite lad lit-genren, även om här finns både kriminalhistoria, en stalker och gamla mord.
Luke frilansar och försöker hitta gamla kriminalfall för att skriva en bok. Han träffar en ny bekantskap, en snygg och rik kille och ömsesidig attraktion uppstår. De flyttar ihop och allt är frid och fröjd till en början, men snart inser Luke att han måste bryta upp och för säkerhets skull flyttar han till Brighton där en kompis hjälper honom hitta en hyresbostad. I Brighton råkar han också på det perfekta fallet: en välkänd fastighetsmagnat och välgörare, men en f.d. gangster som i sin ungdom varit misstänkt för mord på sin ”bror” och kompanjon. Ett fall som aldrig fått sin upplösning.
Luke börjar forska i fallet, och trots alla varningar han får så kan han inte sluta. Flera har försökt skriva bok om fallet, men gett upp. Den senaste författaren verkar dessutom ha försvunnit. Luke lyckas trots allt övertala fastighetsmagnaten att ge honom intervjuer för boken. Joss Grand (passande namn för en mäktig person) är nu gammal och skröplig och måste alltid ha tillgång till en syrgastub. Så varför skulle något gå snett nu?
Bokens karaktärer är intressanta och samspelet mellan dem ger krydda åt läsningen. Ändå tycker jag inte att den håller fullt ut. Den känns lite som en veckotidningsroman.
Och – den lämnar mig med lite förbryllande frågetecken! Hur kom den gamle, sjuke mannen till huset? Han som inte själv körde bil utan hade privatchaufför till sin Bentley. Bilen och chauffören, som numera även fungerade som personlig assistent, fanns redan vid huset, trots att den gamle mannen förväntat sig att chauffören skulle vara på gymmet. Åkte den gamle mannen taxi? Och om han hade gjort det, vore det inte lämpligt att låta taxin vänta utanför eftersom mannen skulle göra ett kort besök? De här funderingarna störde mitt läsande och gjorde att jag blev lätt besviken.
De andra trådarna knöts ihop snyggt!
Glansholms Adlibris Inbunden E-bok Bokia Inbunden E-bok
söndag 18 januari 2015
söndag 11 januari 2015
En skräckis och en feelgood
Tema: Kvinnor som lämnar mannen.
Manliga författare – en mildare skräckis och en feelgood. Passar
kanske inte riktigt ihop, men jag råkade läsa dem direkt efter
varandra.
Rasande Rose – Stephen King
Det här är en äldre bok av
skräckförfattaren, men väl värd att läsa.
En dag inser Rose att hon måste lämna
sin våldsamma psykopat till man om hon ska överleva. Hon har blivit
misshandlad i 14 år och hennes urin är praktiskt taget alltid
blodblandad. Det har tagit lång tid att ta beslutet, men så en
morgon stirrar hon på en blodfläck på det vita lakanet och bara
tar sin handväska och mannens kreditkort, går ut genom dörren och
nu flyr hon för livet.
Hon tar bussen och åker till en stad
långt bort. Här startar hon om sitt liv på ett kvinnohus, väl
medveten om att hennes man kommer att leta efter henne. Han är polis
och han vet hur man spårar människor. Trots det lyckas hon skapa
sig en egen tillvaro.
Det känns som om Stephen King i den
här berättelsen lånat lite idéer från Narnia, det är inte bara
ingången i garderoben, utan även kvinnan i tavlan, som känns som
en symbol för lyktstolpen i Narnia. Det här världen blir Roses
hemliga värld, där hon både får skydd och utför stordåd.
När sedan hennes man fått upp
vittringen och hennes vänner mördas förlamar inte paniken Rose
längre. Hon är fast besluten att klara livhanken.
Jag gillar den här boken av Stephen
King. Berättelsen om det mardrömslika äktenskapet, flykten och den
kränkta psykopaten som letar efter Rose och slutligen finner henne
samtidigt som han håller på att helt uppslukas i vansinnets värld
är det verkliga skräckhistorien. Även om det övernaturliga i den
andra världen också bitvis känns hotande, så är den världen
ändå en tillflykt för Rose och hjälper henne att få styrka.
Britt-Marie var här – Fredrik Backman
Den här boken är raka motsatsen. Här
är det myspys och dråpligheter.
Britt-Marie är en 63-årig kvinna som
bara levt för sin man, fostrat hans barn och passat upp. Samtidigt
har hon tillskansat sig lite olater och blivit lite av ett original
och beskrivs som ”passivt aggressiv”. Hon skriver listor och
utför sysslorna i den ordning det står på listan, nja listorna
skrivs med blyerts (för att kunna ändra). Och det är väldigt
viktigt för henne att ha ordning i bestickslådan.
Nu har hon lämnat sin man efter många
år, han har en annan kvinna och hon kan inte se genom fingrarna
längre. Britt-Marie går till arbetsförmedlingen och kräver att få
ett jobb. Hon är envis, och hon mer eller mindre bosätter sig på
arbetsförmedlingen. Hon vill bli sedd. Hon finns.
Till slut får hon jobb i
utflyttningsorten Borg. Allt har mer eller mindre lagts ner, och
Britt-Marie hamnar på fritidsgården, som även den snart ska läggas
ner.
Efter många komiska situationer blir Britt-Marie, även om hon inte förstår hur, tränare för ett
fotbollslag. Någon fotbollsplan finns inte, men den hindrar inte ungdomarna i Borg som riktat sitt intresse till bollen och
ligamatcherna på TV, och för att få delta i en cup så måste de
ha en tränare. Det blir Britt-Marie.
Fotbollen blir den kanal som ger hopp
åt människorna i Borg. Även de äldre engagerar sig och fotbollen sammanför
människorna.
Det är en småtrevlig bok, stundvis
riktigt rolig. Det är den första bok jag läst av Fredrik Backman
och det blir säkert fler, även om den här genren inte riktigt
faller mig i smaken. Men det är underhållning för stunden och det
behövs ibland.
Glansholms bokhandel Adlibris Inbunden CD Bokus Inbunden Storpocket CD E-bok
lördag 13 december 2014
Knud, den store – Hanne-Vibeke Holst
Jag tar mig an romanen,
över 500 tätskrivna sidor, lite lojt till att börja med. Hon är
mångordig Hanne-Vibeke Holst, men jag har ju älskat hennes tidigare
böcker, så jag tänker inte ge upp - även om jag tycker
skildringen av faderns uppväxt är lite för långrandig och bitvis
tråkig. Det är först när fadern möter sin blivande fru som
romanen tar riktig fart.
Kanske var jag just då
inte upplagd för en stor roman, för det är det den är, och den
växer hela vägen genom alla de drygt femhundra sidorna och i slutet
deltar jag i sorgen när jag lever mig in i dödskampen tillsammans
med familjen som vakar runt dödsbädden. Där finns hans föräldrar
och hans tre döttrar, de barn som han sagt upp bekantskapen med.
Till slut försonar Knud sig både med livet och med döden. Jag
inser att uppväxtskildringen är direkt central för hur författaren
och diktaren Knud Holst liv utvecklade sig.
Det är en stor författare
som kan ta sig an en förälders historia med så mycket sympati och
kärlek, och ändå inte väja för mörkret. Knut Holst drömde och
hade bestämt sig för att skriva "den stora romanen", nu
är det i stället hans dotter som gör det och låter fadern bli
huvudfigur. Hon låter berättelsen till fullo bli hans, hans tankar,
hans känslor, hans tillkortakommanden och hans drömmar. Han hade
säkert velat skriva en annan berättelse om sitt liv, en mer
grandios berättelse.
Knud Holst föddes i en
fattig familj, hans föräldrar hade inte ens kläder till barnet när
det föddes. Föräldrarna var religiösa men hans intellekt kunde
inte acceptera gudstron utan han tog tidigt avstånd. Han var
intelligent men lite annorlunda, en tänkare, en känslig och lite
klen pojke som lyckas få en läkare att skriva ett intyg så han
inte behöver delta i skolgymnastiken. Det var viktigt för honom att
vara bäst och det var han inte i gymnastiken. Han var en god
tecknare och han skrev - han ville bli stor inom litteraturens
område!
Drivkraften hade han inom
sig, men ändå kände han sig utanför även efter det att han gjort
sin strålande debut med diktsamlingen "Dementi". Navet och
styrkan finns hos Kirsten (Ba), hans fru. Hon är hans allt, hans
musa, hans glädje, hans tröst. Knud förstår sig inte på pengar,
han lever i nuet och i optimismen att han ska skära guld med sin
penna. Hans livstil är prålig, han måste visa att han betyder
något.
Han lånar pengar och det
är Bas förtjänst att de reder upp ekonomin i sista stund, gång på
gång, ytterligare en respit. Däremellan levs livet glatt med fester
och resor. Han drabbas av skrivkramp, han måste skriva bättre, men
det går inte. Han ska skriva en stor roman, men inspirationen
tryter. Alkoholen blir en tröst. I stället blir det hustrun som
skriver och drar in pengar. När de två äldsta döttrarna flyttat
hemifrån gör även Ba det tillsammans med den yngsta dottern och
även om hon en längre tid förberett Knud på att hon är på väg
bort, vägrar han förstå. Det blir en chock när hon försvinner.
Nu börjar det gå utför
på allvar. Även om han finner en ny musa, så kan ingen träda in i
Bas skor när det gäller att hålla rätt riktning och behålla
glädjen i livet. Det går upp och ner, mest ner, men Knuds vänner
och bror träder in och stöttar med pengar och borgen.
Det är en roman om en
människa som många tycker om, men som trots goda föresatser ofta
sviker. Han kan inte betala tillbaka lån, han vägrar söka
socialhjälp, han besöker inte sin dödssjuke vän, vännen som
gjorde konkurs på grund av borgen till Knud och som aldrig
förebrådde honom.
Romanens stora förtjänst
är - förutom den ömsinta skildringen av faderns vindlande väg
genom livet, hans uppgång och fall, hans brottande med de inre
demonerna - tidsandan där allt placeras i sitt sammanhang: krig,
politik och människor som vi känner till.
Hur många är det inte
som har en människa i sin närhet, som inte riktigt klarar av att
leva livet enligt gängse normer, men som vi ändå älskar och
förlåter, gång på gång?
fredag 5 december 2014
Herman Lindqvist berättar
Jag hade ingen aning om att Erik XIV
hov faktiskt var så exklusivt och överdådigt. Herman Lindqvist
öppnar igen mina ögon och jag har skrivit min recension på
LitteraturMagazinet, så läs gärna den här:
Men boken taggade mig också att läsa
en äldre bok av Herman Lindqvist, nämligen ”Gustav Vasa och hans
söner och döttrar”. Boken ingår i serien ”Historien om
Sverige”.
Herman Lindqvist gör ett bra arbete för att väcka vårt historieintresse, men det kan inte hjälpas att det blir mycket fakta att ta in. Ibland drömmer jag om en såpa som komplement till böcker och dokumentärer, en dramatiserad serie för TV liknande "The Tudors". Dynastin Tudor inföll ju också i stort sett med Vasadynastin. Detta är en mycket intressant tid i vår historia.
Under tiden som jag drömmer om serien håller jag till godo med Lindqvist böcker. Och de är bra!
onsdag 3 december 2014
Livets och dödens villkor - Belinda Bauer
Belinda
Bauers bok "Livets & dödens villkor" var nominerad
till Svenska Deckarakademins pris för bäst översatta kriminalroman
till svenska. Klassningen som kriminalroman kan jag inte riktigt
förstå, eftersom jag inte tycker att en här boken är en deckare,
snarare då en spänningsroman även om den inte tillhör
nagelbitarfacket. Inledningsvis är den tyvärr direkt tråkig.
Huvudpersonen
är lilla Ruby Trick, som är i tioårsåldern när boken inleds. Hon
bor med sina föräldrar vid kusten, branta klippor och kurande
vindpinade hus. Hon är småfet, rödhårig och mobbad och oroar sig
för att föräldrarna ska skiljas. Hon avgudar sin pappa. Men pappa
är arbetslös, som så många andra och det är mamma som drar in
pengar. Pappa fiskar och fisk står på menyn nästan dagligen, hela
huset luktar fisk. Däremellan klär pappa ut sig till cowboy precis
som några andra långtidsarbetslösa män. De träffas och umgås på
puben. Han är så stilig i sina kläder och med klingande sporrar,
tycker Ruby.
Så
inträffar ett överfall, där den unga kvinnan tvingas klä av sig
och med sin mobil ringa hem till mamma för att säga farväl, och
att hon kommer att bli dödad. Den första flickan sliter sig lös
och tillåts naken springa sin väg, men snart eskalerar överfallen
till mord. Flera unga kvinnor försvinner spårlöst. Oron för
ET-mannen sprider sig.
Belinda
Bauer låter Ruby se och försöka förstå vad som händer hemma och
i samhället. Det är inte alltid hon förstår, men hon försöker
tolka sina intryck och skriva i dagboken, den dagbok som hennes
fröken bett alla i klassen att skriva. Ruby använder ord som oroar,
ord som hon inte borde känna till, och som får hennes lärare att
kalla föräldrarna till ett möte.
Pappa
berättar för Ruby att cowboyerna har kommit överens om ett uppbåd,
de åker runt och letar efter mördaren. När de hittar honom ska de
lämna honom till polisen. Ruby är stolt, hon får följa med sin
pappa i bilen – lite besviken är hon på att de inte rider på en
häst, men det är rätt okej att åka bil också. Pappa plockar upp
unga liftande kvinnor och kvinnor vid busshållplatser och skjutsar
hem dem, så att de inte ska råka illa ut. Ruby får då kliva över
till baksätet. Mamma gillar det inte, Ruby får inte sova
tillräckligt och hon är trött i skolan.
Poliserna
jobbar inte alltför hårt med fallen och verkar inte heller
speciellt intelligenta. Det är lite Kling och Klang-känsla över
dem. Poliskaraktärerna verkar bara vara där som utfyllnad och som
kriterium för att boken ska klassas som deckare.
Slutet
blir dramatiskt med oväder och Ruby och hennes mamma jagade av en
mördare, men ändå blir det bara en gäspning av alltsammans.
Glansholms bokhandel Adlibris Inbunden E-bok
tisdag 2 december 2014
Egalias döttrar - Gerd Brantenberg
Det
här är en gammal bok och det märks i viss mån, den kom ut redan på 1970-talet skriven av Gerd
Brantenberg som en parodi på vårt samhälle. Den är rolig och den väcker många tankar.
Tänk
om vårt vardagliga liv inte såg ut som det nu gör - tänk om det
var helt och hållet tvärtom. Männen hade kvinnornas roll och
kvinnorna hade männens. Det blir ju helt absurt, men samtidigt
poängterar det absurditeter som är normala för oss och som vi tar
helt för givna.
Det
här är boken "tvärtom". Männen är de som äter p-piller, går
hemma, sköter hushåll och passar barnen, det är deras roll i
livet. De trippar runt i obekväma skor, trånga särkar och har
rosetter i skägget. Dessutom måste de använda pehå, som både
skaver och gör det obekvämt och omständligt vid toalettbesök.
Kvinnorna har det mycket lättare. Det är de som är normen i
samhället och innehar de välbetalda jobben. Männen sextrakasseras
och våldtas om de är oförsiktiga och ute i mörkret på ensliga platser. Ju rundare
männen är, desto mer åtråvärda är de och helst ska de ha en
mycket liten penis.
Språket
framhäver matriarkatet i Egalia, nu heter det inte människor utan
kvinniskor, horor kallas för horkar och vårt passiva "man"
blir till dam. Jag har inte tidigare tänkt på att vårt språk kan
ses som en patriarkaliskt språk, men språket i boken tydliggör.
Herken (fröken) Uggelberg (kraftig, stor karl och därför inte
åtråvärd) undervisar i skolan. Männen har flerstaviga namn som
Petronius, Fandango och Syprian medan kvinnornas namn är kärnfullt
korta: Rut, Gro, Ba.
Alla
pojkar finner sig inte lika lätt i mansrollen. Petronius vill bli
dykare och hans syster Ba skrattar ut honom, det är bara kvinnor som
duger till dykare. Men hans mor funderar på att konstruera en
dykardräkt åt honom med ett rör för penisen, för så måste det
ju vara. Så småningom kommer Petronius att samla en grupp män till
uppror, de bränner pehåar och gör uppmärksammade aktioner. Jag
ställer mig som läsare helt på de förtryckta männens sida!
Det
är är en nyttig bok att läsa med glimten i ögat - för båda
könen!
Boken
hittar du på biblioteket, men den finns även fortfarande att köpa.
Ett julklappstips, kanske?
söndag 23 november 2014
Den fallande detektiven - Christoffer Carlsson
Den fallande detektiven är en deckare
med politiska förtecken.
Här handlar det om vänster- respektive
högerextremism, bråkstakar och våldsverkare som vi ofta hör om
när demonstrationer har urartat. Det är krafter som vill sätta
demokratin ur spel och kanske hade jag inte fortsatt läsa boken om
inte jag kunnat urskilja, eller i alla fall tro mig urskilja, personer
ur verkligheten. T.ex. partiledaren som av högerextremisterna kallas
”Sölvesborgsfittan” och ledaren för Svenskt motstånd (svenska
motståndsrörelsen).
Alla extremiströrelser, vänster-
eller höger, får mig att må illa.
Det här är den andra boken om Leo
Junker som nu tillsammans med Gabriel Birck utreder mordet på
forskaren Thomas Heber. Utredningen övertas dock snart av Säpo men
den sobrilknaprande Leo Junker har svårt att släppa mordet. Jag börjar dock tröttna på huvudkaraktärer med alkohol- eller
tablettmissbruk - problem som överskuggar polisarbetet.
Boken är välskriven och beskrivningen
av dagens samhälle slående och aktuell, men jag känner ändå att jag inte tillhör
rätt målgrupp, för spännande känns den aldrig för mig.
Christoffer Carlsson har en alldeles unik berättarteknik i den
svenska deckarförfattarsfären och det får han en eloge för.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







