torsdag 12 januari 2017

Dykaren - Håkan Östlundh

Jag fortsätter läsa nästa bok ”Dykaren” direkt efter att jag avslutat ”Släke”. Jag tyckte den förra boken var bra, men den här är ännu bättre. Så skickligt han berättar, Håkan Östlund, och samtidigt verklighetstroget – visst vet jag att historien är påhittad, men samtidigt känns det som om den kunde vara sann. Det är skrivarkonst när den är som bäst.

Den nu tjugofyraåriga Jenny spelar en stor roll i boken. Hon har mardrömmar, mardrömmar som verkligen skrämmer henne och som gör att hon helst håller sig vaken. I hennes dröm är hon sex, sju år och får åka med sin pappa med långtradaren till Frankrike. De plockar upp en liftare, Jenny somnar och när hon vaknar är hon ensam i hytten. Hon tittar ut och ser något som är så skrämmande att hon vaknar upp ur mardrömmen. Hon går i terapi och hennes terapeut tror att det kan vara ett bortträngt minne som orsakar drömmarna.

Så småningom går hon till polisen och berättar för Sara, en ung och ambitiös ny medarbetare på Gotland. Sara tror att det kan ligga något bakom och efter möte med de andra får Fredrik i uppdrag att sända en förfrågan till franska polisen om försvunna tonåringsflickor och ouppklarade mord under den tid det gäller. Samtidigt finns det en viss skepsis hos poliserna, Jennys föräldrar är skilda och kan det finnas någon annan orsak till att hon vill komma åt sin pappa?

Strax därefter dyker ett par pojkar i ett kalkbrott. Ett cyklop glimmar i vattnet och de ser att det är en dykare med full utrustning, men luftslangen flyter fritt. Först klassas dykarens död som en olycka, men efter obduktionen inser polisen att det är ett mord. Dykaren är inte från Gotland och en stor utredning drar igång där även polis på fastlandet involveras.

Efter traumat i förra boken knakar det i Fredriks och Ninnis äktenskap. Som tur är får inte detta ta för stor plats i berättelsen, utan författaren lägger krutet på dykarens död och Jennys anmälan av sin pappa. Skickligt väver Håkan Östlundh samman ledtrådarna, ibland med någon tillbakablick, men i stort sett i nutid och så småningom börjar de båda händelserna att närma sig varandra.

Så nu ska jag ge mig i kast med nästa bok i serien. Tänk att jag tidigare har missat en så bra svensk kriminalförfattare!

måndag 9 januari 2017

Släke - Håkan Östlundh

Jag ser ett inlägg på Facebook - ”kom och hämta mina böcker, eller jag slänger dem”. Naturligtvis kastar jag mig in i kommentarsfältet och skriver ”jag kommer!”. Jag tänkte att jag har säkert läst många, men jag lämnar till Erikshjälpen, som ännu så länge tacksamt tar emot, eller till bokälskare i höghuset där jag bor. Fyra stora påsar med inbundna böcker, några pocket, mest deckare och lite romaner. Vilket klipp! Jag hade bara läst en bråkdel - jösses hur mycket kriminallitteratur det finns!

I en påse fanns fem pocketdeckare av Håkan Östlundh: Släke, Dykaren, Terror, Blot och Inkräktaren.

Jag har inte läst något av honom tidigare och ger mig glatt kast med ”Släke”, först tror jag att det är ett stavfel i titeln, Släkte skall det väl vara?, men sedan så inser jag att det är det gotländska ordet för tång.

Släke är en traditionell deckare, inga direkta överraskningar eller oväntad upplösning utan den följer mera mallen av pusseldeckare, det gäller att sätta samman ledtrådar och de leder så småningom till en förväntad upplösning. Den känns trots detta riktigt genuin. Polisutredningen står och stampar, det känns som det här verkligen skulle kunna hända i verkligheten - undantaget är väl tre blodiga och extrema mord på Gotland under en sommarmånad. Men, vem vet?

Släke är den första boken i en serie om kriminalpolisen Fredrik Broman, som med sin familj flyttat från Stockholmstrakten till Gotland. Han är ingen superhjälte, utan verkar vara som folk är mest. Jag tycker att jag kommer karaktärerna i boken, först och främst Fredriks familj, nära. Miljöbeskrivningarna är också de mycket bra och ger mig både Gotlandskänsla och -längtan.

Trots att slutet är förutsägbart så känner jag ändå att jag vill rekommendera den här deckaren och jag kommer att kasta mig över nästa bok i serien. God prosa är alltid ett plus även i kriminallitteraturen!


Adlibris Pocket CD-bok Bokus Pocket E-bok MP3 CD   

lördag 7 januari 2017

Daisy i kedjor - Sharon Bolton

Åter igen slår Sharon Bolton fullständigt knock på mig med sin spänningslitteratur, eller deckare. Så annorlunda och ändå så fullständigt uppslukande. Den går bara inte att lägga ifrån sig någon längre stund, för ingenting verkar vara så som man tror. Så småningom utkristalliserar sig den skyldige, men trots detta måste jag bara läsa vidare och få en förklaring.

Hamish Wolfe är kirurg och nu sitter han inspärrad för mord av tre överviktiga kvinnor. Han är dessutom misstänkt för mord på en fjärde, men kroppen har aldrig hittats. Hamish är en attraktiv man och han får dråsvis med kärleksbrev från trånande kvinnor. Kvinnor som sänder halvnakna bilder av sig själva. Kvinnor som vill gifta sig. De är säkra på att han är oskyldig och att han är den ende. Det är svårt att förstå hur kvinnor dras till dessa våldsverkare, men det verkar vara något som händer hela tiden. Jag tänker på Åmselemördaren Juha Valjakkala som överöstes med kärleksbrev efter gripandet. Och han är inte den enda.

Maggie Rose är advokat och författare av ett antal bestsellers med verklighetsbakgrund. Hon har specialiserat sig på att få ut dömda våldsverkare ur fängelset. Hon bryr sig inte så mycket om de är oskyldiga eller inte, hennes berömmelse som författare och advokat grundar sig på hennes skicklighet. Privat är hon tillbakadragen och ställer inte upp för intervjuer. Hon uppvaktas nu av människor runt Hamish, som vill att hon ska anta hans fall. Hon tvekar.

Vad är sant och vad är falskt? Berättelsen varieras med brev från Hamish och brev till honom, utdrag ur psykiatriska utvärderingar, rättegångsreferat, tidningsartiklar m.m. Maggie samlar ihop och börjar skriva en bok med de uppgifter hon har, det är något hon gör som vana. Hon har många påbörjade böcker, som hon lagt åt sidan därför att hon inte har hittat något som skulle kunna få den person som boken handlar om fri.

Boken handlar mycket om relationer. Maggie berarbetas av Hamish mor som ett antal udda människor som slutit sig samman i övertygelse om att Hamish är oskyldig. Till slut går Maggie med på att besöka Hamish, hon är övertygad om att hon kan motstå hans charm. Hon är inte rädd, men hon är mycket nervös.

Boken är uppfriskande annorlunda! Väl värd dina lästimmar!

Adlibris inbunden E-bok Bokus Inbunden E-bok 

söndag 27 november 2016

Tre bra deckare i väntan på julen

Vila i frid – Sofie Sarenbrant


Det kryllar av deckarförfattare i Sverige och Sofie Sarenbrant är för mig helt ny, men hon har tydligen skrivit två deckar innan denna, ”Vecka 36” och ”I stället för dig”.

Nu har jag läst i en deckare som utspelar sig på Hasseluddens spa, Yasuragi-spat som jag hört så mycket om, men aldrig besökt. Trots alla läskigheter i den här deckaren är den faktiskt en riktigt bra reklampelare för Yasuragi Hasseludden. Jag riktigt längtar till att åka dit.


Den här boken är lite som en ”Morden i Midsomer”-historia. Det ena mordoffret följer det andra. Den är riktigt välskriven och spännande, precis som en avkopplande deckare ska vara. En riktigt bra avslapparbok, det går inte att sluta läsa, men ändå vill jag nog klassa den som mysdeckare - trots alla hemskheter.

Adlibris Pocket Ljudbok  Bokus Pocket E-bok Ljudbok   


Beneath the Bleeding (Med gift i blodet) – Val McDermid


Många av mina favoritförfattare när det gäller spänningslitteratur kommer från UK. Val McDermid är från Skottland och du har säkert träffat på TV-serien ”Mord i sinnet” eller ”Wire in the Blood” som den heter på originalspråket. Jag har sett några avsnitt, dock inte alla, och den som verkligen fastnade i mitt minne är skådespelaren Robson Green som gör ett fantastiskt porträtt av psykologen Dr Tony Hill. TV-serien bygger på böckerna, men som alltid så tycker jag att böckerna ger så mycket mer än filmen.

I den här boken råkar Tony ut för en våldsam patient med en yxa och den händelsen ger honom möjlighet att se ett sjukhus från patientsidan. Den motvilliga patienten Tony ser till att rymma flera gånger trots sitt skadade ben. En välkänd fotbollsspelare mördas med gift, på en fotbollsarena sprängs en läktare med många döda och skadade som följd, allt pekar på ett terrordåd. Hur skulle profileraren Tony Hill kunna få ro i sjukhussängen när han ser sig kunna göra nytta på annat håll?

Adlibris Häftad E-bok  Bokus Häftad MP3  


Cross and Burn (Brända broar) – Val McDermid


Ännu en deckare med Tony Hill och Carol Jordan. Det finns några böcker mellan dessa båda, men historierna är alltid avslutade även om det vore en fördel att riktigt veta vad som hänt i relationen mellan de båda udda förkämparna för rättvisa. För här är de åtskilda. Carol och hennes avdelning finns inte mer. Carol har lämnat polisyrket och lämnat Tony, som hon beskyller för att ha orsakat hennes brors och svägerskas död. Hon vill aldrig mer se honom.

En seriemördare härjar. På det första offrets kavaj hittas Tonys blod och en polis utan närmare bekantskap med Tony ser sin möjlighet att göra karriär på en förövares kända namn och bortser från andra brottsspår. I utredningen finns Paula som tidigare jobbat i teamet med Carol och Tony och nu ser hon det som sin uppgift att försöka spåra upp Carol och be henne om hjälp.

Det är en njutning att läsa Val McDermid!

tisdag 22 november 2016

Sekten på Dimön – Mariette Lindstein

Jag har läst så mycket om den här boken på nätet och hela tiden har jag värjt mig, alla andra verkar ha läst den. Jag vill ofta läsa äldre böcker, låna på bibliotek, för min åsikt är att en bok ska leva länge. Bara för att en bok är äldre är den inte utsliten. Innehållet är inte slitet och ingen kan läsa alla nyutkomna böcker. Jag läser dock alltid nya böcker som hamnar i min brevlåda från förlag, men jag beställer aldrig ett recensionsexemplar.

Till slut föll jag till föga när jag såg den här i bibliotekshyllan. Själva ämnet är intressant, men jag tror jag hade lite för höga förväntningar. Jag trodde det var en thriller, men det var det inte. Det var en väldigt intressant roman om hur det kan gå till när man fastnar i en sekt utan att själv förstå det.

Jag blir lite uttråkad stundtals när jag läser den, den är så förutsägbar och jag irriteras av mesigheten hos sektmedlemmarna. Samtidigt förstår jag att historien måste vara så här utdragen, annars så hade andemeningen (hur du kan fastna i en sekt) gått förlorad. Jag förstår att ett grupptryck förändrar människor, och alla vill höra till, men att en grupp människor accepterar en så störd chef eller ledare, det har jag lite svårt för att ta in. Även om förändringen kommer långsamt, så borde ju sektmedlemmarna ha varandra och göra uppror? Alla - män likväl som kvinnor - ser sig som ensamma och vågar inte lita på någon. Vill bara höra till och lyda och behaga. Bli någon som ledaren ser och uppskattar och älskar. Lite som en kvinna som fastnat i ett förhållande med en kontrollerande man som långsamt begränsar henne med psykisk misshandel som gör att vänner försvinner och hennes människovärde sakta bryts ner innan den fysiska misshandeln börjar.

Ledaren benämns som karismatisk och får kvinnorna att darra av åtrå redan från början. Här har jag svårt att hänga med i svängarna. Dessutom verkar han ju ha samma kraft när det gäller kvinnor utanför sekten, men inte vad gäller männen. Är vi kvinnor vara så våpiga? Jag vägrar att tro det!

I övrigt är boken lättläst, men känns lite väl lång. Bitvis undrar jag hur det kommer att gå. Kommer rättvisan att segra, eller är sektledaren för hal, hal som en orm, och kommer därför slinka ur nätet. Kommer Sofia att rymma och kommer hon att klara det? Det är en bok som behöver läsas, om inte annat så för att människor ska känna igen förtryck och förstå när deras livsutrymme inskränks. Det är inte alltid man gör det, när ens egna åsikter begränsas. Det är just långsamheten, lite i taget, som är förödande och så den grundläggande åsikten som tutats i oss att man bör se det bästa hos varje människa. Hallå religionen - det ska man inte!

Författaren Mariette Lindstein var själv knuten till Scientologerna under tjugofem års tid, så hon vet vad hon skriver om.

Det är inte bara unga människor som dras till sekter, alla kan åka dit, det beror bara på i vilket skede av livet man är just då. Det gäller att upptäcka var man hamnat och inte bara följa blint utan hoppa av så fort som möjligt. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att ta sig ur.

Boken har ett förord av leg psykolog Håkan Järvå. Författaren har även skrivit en uppföljare som heter Sekten som återuppstod. Jag kommer att låna den också, det är ett intressant ämne och den här gången förväntar jag mig inte en spänningsroman.

Så, go vänner, jag rekommenderar att ni läser den här boken, trots mina reservationer!

Adlibris Pocket Bokus Inbunden  Pocket  E-bok MP3-bok 

måndag 21 november 2016

Falkens döttrar – Elvira Birgitta Holm

Detta är den åttonde delen i romanserien Släkten från förlaget Historiska Media. Varje bok har olika författare, det som binder ihop serien är en ring som följer släktled efter släktled i Bjälboätten. Berättelserna är påhittade med placerade i en historisk miljö. Den här boken börjar i slutet på 1200-talet och sträcker sig fram till mitten av 1300-talet, precis när pesten (digerdöden) nått Sverige.

Tvillingarna Ylva (ringbäraren) och Ingrid är huvudpersoner i denna bok. De är varandras raka motsatser. Trots att händelser i livet skiljer dem åt både geografiskt och ibland känslomässigt, så finns där alltid ett stark tillgivenhet som binder dem samman. De är beroende av varandra och de kompletterar varandra.

Ylva, yrhättan, flyr från sin trolovade. Hon flyr tillsammans med Disa och båda klär sig i manskläder och börjar arbeta i koppargruvan. Deras känslor för varandra överraskar dem båda. Efter ett gruvras där Disa skadas svårt blir de upptäckta och beskyllda för olyckan. En kvinna ska inte släppas ner i en gruva, det orsakar olyckor.

Många personer i romanen har funnits i verkligheten, prinsar, kungar, stormän och kvinnor, och den färgstarka heliga Birgitta innan hon blev helig utgör en riktigt pikant upplevelse. Författaren har  lyckats väl med att ge romanens gestalter liv och personligheter. De som vi känner till träder verkligen fram ur historiens skugga.

Ylva är alltid med i utkanten av de historiska händelserna, t.ex. Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Det är också under den här tiden som Magnus Eriksson blir kung, endast tre år gammal. Han är den sista kungen av Bjälboätten och den som äktade drottning Blanka, en vacker kvinna som lever vidare i barnramsan Rida, rida, ranka.

Böckerna i romanserien är fristående från varandra även om de följer samma släktled. Den här romanen är välskriven och spännande. Julklappstips!

Adlibris Inbunden E-bok  Bokus Inbunden E-bok

torsdag 10 november 2016

En bror för en syster - Lena Matthijs

Utan tvivel den bästa av polischefen Lena Matthis! Boken inleds med en biljakt i Borås, i bilen som jagas sitter ett par välkända kriminella bröder och i den jagande bilen sitter ett par poliser, också de bröder. Normalt sett ska inte ett par bröder bilda patrull, men just denna kväll var det den sista utvägen. Polisen Johan körde och Samuel i passagerarsätet försöker lugna ner honom. Det går inte – den hetsiga Johan är ännu en gång inne i sin egen bubbla och han prejar den flyende bilen genom att köra rakt in i sidan. Den ena kriminella brodern dör.

Det blir utredning och Samuel bestämmer sig för att hålla sig till sanningen. Johan tas ur yttre tjänst så länge utredningen pågår och får i stället jobba på ledningscentralen i Göteborg. En kväll kommer ett tips in om en övergiven bil och Johan sänder sin bror och hans kollega för att undersöka. När Samuel öppnar dörren på den stulna bilen exploderar en sprängladdning och båda poliserna skadas, Samuel som öppnade dörren överlever som ett mirakel, men blir svårt skadad. Tankarna föds att någon hämnas på polisen, men polisen i Borås jagar en gäckande skugga. Först när de börjar undersöka det förflutna kommer de närmare en lösning.

Jag sträckläste! Det är inte bara för att jag känner igen mig i trakten som jag tycker att denna bok är riktigt läsvärd. Den är spännande, men kanske lite förutsägbar, dvs. det tar inte så lång tid att förstå vem som är den skyldige, men det är betydligt svårare att förstå motivet. Lite irriterade är det att Kypesjön kallas för Knypesjön, men det har säkert rättats till i senare upplagor.